Lekpedagogik är en pedagogisk riktning som handlar om att använda lek och lekaktiviteter som verktyg för att lära barn och unga olika kunskaper och färdigheter. Lek är en viktig del av barns utveckling och lärande, och lekpedagogik utgår från att barn lär sig bäst genom att få utforska och leka på ett frikopplat och meningsfullt sätt.
Lekpedagogik har sina rötter i olika pedagogiska rörelser som har fokuserat på barns lärande och utveckling genom lek och lekaktiviteter. En av de mest kända rörelserna är Montessoripedagogiken, som grundades av den italienska läkaren och pedagogen Maria Montessori på 1900-talet. Montessoripedagogiken utgår från barns naturliga nyfikenhet och drivkraft att lära, och använder sig av lekaktiviteter och så kallade Montessorimaterial för att stödja barns lärande och utveckling.
Modern lekpedagogik
Idag finns det olika lekpedagogiska riktningar och metoder, såsom Reggio Emilia-inspirerad pedagogik och den pedagogiska lekmodellen ”Pikler”. Den sistnämnda pedagogiska metoden utvecklades av en österrikisk barnläkare som också drev ett barnhem i Ungern.
Alla dessa riktningar har som gemensamt mål att ge barn möjlighet att utforska, leka och lära på ett meningsfullt och självständigt sätt, och att ge barnen möjlighet att påverka och delta i sin egen lärandeprocess.